Kennel Hildehouse startades av min mamma, Birgitta Hildebrand, 1959. Hon hade då pudel, mellan och dvärg, och boxer i sin uppfödning.

Boxern är ju en ganska livlig ras och när jag skulle födas slutade hon med uppfödningen av dem. Hon fortsatte med pudel, dvärg och mellan, och rönte stora framgångar i utställningsringen med sina hundar. Det har fötts många champions under kennelnamnet Hildehouse, och det har visats många avels- och uppfödargrupper från kenneln, också det med stora framgångar.

1967 utökades kenneln med en storpudel från Danmark, en tik vid namn Kingo. Så under flera år föddes det upp pudel av samtliga dåvarande storlekar, dvärg, mellan och stor.

Min pappa, Folke Hildebrand, förde in rasen schäfer i kenneln, och fick då gå in i kenneln när det skulle komma en kull med det. Det blev dock bara en schäferkull med kennelnamnet Hildehouse.

2004 gick jag in i kenneln men pudel var inte min ras, även om jag älskar pudlar. Det var några kullar med westie som fick bära kennelnamnet, samt norska buhundar. I dagsläget finns det bara norsk buhund hos mig.

Att jag har norsk buhund är egentligen en ren tillfällighet. En granne till mig hade en svart, mycket trevlig, buhundstik, Bonnie. Jag hade förmånen att få visa henne i utställningsringen under några år, och det med väldigt bra resultat. Hon blev snabbt champion och även mamma till en kull med valpar. Tyvärr hade jag ingen möjlighet att ta en av dessa pga att det inte passade in i livet just då. Det var mycket tråkigt, eftersom Bonnie var en fantastiskt trevlig hund, och tyvärr fick hon inga fler kullar. Istället fick jag vänta några år innan det kom in en gul tik, Electra, i mitt liv. Det var en fodertik som tyvärr inte blev så gammal då hon blev sjuk i unga år. Sedan dröjde det ytterligare några år, till 2003, då det föddes en svart liten kaxig kille vid namn Gickas Teasing Tarmac. Han var en utmaning, men väldigt trevlig. I hans första kull föddes det en svart tikvalp, Emmie, som fick flytta hem till oss. Hon är av en helt annan kaliber än sin pappa, mycket mildare, men lika trevlig. Min inriktning ligger i första hand på svart. Både Tarmac och Emmie är utställda med bra resultat, båda är svenska utställningschampions. Tarmac har även prövat på en del agility under sina år, vilket han tyckte var riktigt kul. Vi har även testat på viltspår med båda två, och det har var varit lyckat. Dock har jag inte tävlat i det.

Idag finns Tarmac tyvärr inte längre med oss men Emmi har sällskap av sin dotter Lucy, också svart, och Lucys bror Lucifer, aka Kahlo, som är gul. Kahlo fick flytta hem igen i september 2015 då ägaren fick ändrade arbetstider bl a. I kenneln finns också Luigi från samma kull, som dock bor i Mariestad hos Björn och hans familj. Just nu är det tre generationer hos oss då lilla Nala, svart tik, stannade kvar i senaste kullen. Hon är 4:de generationen här hos mig. Vi får se vad framtiden har att ge vad gäller henne.